Första mötet

Camomill är uppfödd på Ytterstforsens Kaningård i Klutmark. Hon föddes den 2 juli 2008. Eftersom hon inte har godkänd färg enligt standard så hamnade hon i djuraffären Arken Zoo i Skellefteå. Det var där vi träffade henne. Just den vackra, för oss ovanliga färgen, var bland det första som vi lade märke till.

En vinterdag i slutet av oktober åkte jag och Emil till shoppingcentret Solbacken för att titta på djuren i djuraffären. Jag var inlagd på sjukhuset men tog "permission" så ofta jag kunde, vilken jag gärna spenderade med sambon i djuraffären. Då kopplar man bort allt negativt. Djur har alltid skänkt mig lugn och glädje.

  

Camomill och kompisarna i djuraffären
I en av kaninburarna satt det sötaste man någonsin sett! Vanligtvis brukar man kunna motstå frestelsen men vi märkte båda snabbt att det var något speciellt med just den här kaninungen. Hon var inte det minsta rädd och hon slickade på fingrarna när man stack in dem.

Det var svårt att glömma denna lilla kanin när vi gick därifrån. Var tidpunkten rätt för en ny familjemedlem? Jag var ju sjuk och i Ljusvattnet bodde redan Emils hund Myran. Så småningom planerade jag även att flytta min hund till Ljusvattnet. Det tog inte många dagar innan vi beslutade oss för att boka henne. Att det var just en hona var också avgörande, tyckte Emil. Vi förstod också att fler snart skulle upptäcka vilken speciell kanin hon var, vilket vi fick bevis på lite senare.

Så gott som varje dag besökte vi vår lilla kaninunge. Stackaren hade nog blivit mobbad av de andra kaninerna för hon hade ett sår på huvudet som höll på att läka och mager var hon. Hon fick bo i egen bur inne på kontoret tills dagen kom när vi kunde hämta hem henne. Samma dag jag lämnade sjukhuset.
     

Våra goa kanin

Nu har det gått mer än ett år sedan vi köpte Camomill. Hon är en del av familjen, nästan som en liten hund. Hon visar samma glädje när man går in till henne och hon följer med en när man byter vatten och hämtar mat. Numera skuttar hon också upp och ner för trappen själv.

I somras fick hon eget rum. Ja, ni läste rätt! Hon har ett eget rum med kaninburen som toalett. Vi försöker ge henne så mycket frihet som möjligt, dvs stora ytor att röra sig på. I somras fick hon mest vara ute i sele och koppel. Det var bäst så för hon har en tendens att vilja smita genom häcken, där vägen ligger, när hennes upptäckarlust tar över.

  


Precis som en hund putsar Camomill också tallrikar
Camomill äter gärna allt och lite till! Hundmaten vill hon gärna sno (fastän hon inte får) av de andra hundarna. Det går jämnt upp för Myran vill ta hennes mat också, speciellt morötterna. Om man vänder ryggen till så äter hon gärna blommor och chips! När hon är ute så har hon svårt för att låta bli mattes lökväxter. Att gräset och maskrosbladen även går att äta utomhus har hon inte riktigt fattat ännu. En och annan tunn kabel har hon bitit av också. Hon är en busig kanin!

Vår dvärgvädur är, precis som de flesta kaniner, bra på att hoppa. Hon hoppar med lätthet upp i soffan utan att ta sats (där finns det ju mat!). Hon har förvånat mig genom att hoppa upp på byrån som står i hennes rum, som är desto högre än soffan, och själv servera sig mat!

I vår familj är det kaninen som bestämmer över hundarna. Camomill tycker att platsen kring soffan är hennes revir! Hundarna tycker nog allt att hon är en jobbig "lillasyster" ibland. Men nog tycker Eamonn att hon är fin också. Han har svårt att låta bli att pussa henne. Fastän hon är en busig och bestämd dam så är hon världens goaste kanin. Hon blir gärna bortskämd och ompysslad av oss. Bli klappad och kliad är det bästa som finns men kloklippning är väl inte lika kul...