Matte

Jag heter Therese Norberg. Född 1980 och uppvuxen i Norsjö. Januari 2009 flyttade jag permanent ihop med Emil, mannen i mitt liv.

Djur har alltid varit en naturlig del av mitt liv och med tiden har de även vunnit mitt intresse och mitt hjärta. Mycket tack vare min storebror som då drev Tropikhuset i Skellefteå. Speciellt hundar har alltid intresserat mig, åtminstone sedan mellanstadiet. Själv har jag en Irish Softcoated Wheaten Terrier som heter Eamonn och är född år 2000.

När jag var barn så hade vi nästan alltid "dvärgkanin". I början enstaka individer som alla döptes till Kinten, oavsett om det var hona eller hane, efter Kunta Kinte i filmserien Rötter. När trenden bröts i och med att vi fick en hane och en hona, Adam (zobel brun) och Eva (vit rödögd), resulterade det så småningom i kaninungar i färgerna zobel brun och ryss tecknad.

I slutet av lågstadiet, efter familjen slutat med kaniner och uppfödning, så fick jag en egen kanin. En zobel brun hane. Jag kallade honom Gråtofs, eftersom han som kaninunge var grå med en ljusare tofs, och han var avkomma efter en kanin ur min familjs allra första kull.

Som barn hade vi förutom kanin; hund, chinchilla, möss, kalkoner, gäss, får, grisar och kalvar. Detta fördelat på två hem eftersom mina föräldrar skilde sig. Då har jag inte räknat med min lillasysters ökenråtta och gröna leguan. Förutom "dvärgkanin" hade jag akvariefiskar, en dvärghamster och en tarantula (försökte bota min fobi mot spindlar). Detta var under gymnasietiden.

När jag och Emil flyttade ihop så uppfyllde vi tillsammans en dröm. Emil var sugen på akvarium redan när han bodde i Linköping. Jag hade länge saknat det eftersom jag var tvungen att göra mig av med fiskarna pga min lillasysters allergi.

Husse

Detta är min sambo Emil Persson. Född 1975 och uppvuxen i Nybro i Småland. Efter att ha bott i Linköping i 11 år uppfyllde han sin stora dröm, efter att ha träffat mig, och flyttade hit upp till Norrland i juli 2008.

Emil har också alltid tyckt om djur. När Emil var barn hade de akvariefiskar och familjen (speciellt hans storebror) födde upp Svärdbärare som de bland annat levererade till djuraffär. Under uppväxten hade Emil först ett marsvin. När han sedan skaffade vad han bara trodde var en ny bur till marsvinet visade det sig snart att svarta hermelinkanin hanen Lollo, som följde med för vidare transport, skulle få stanna. Lollo hittade inte bara ett hem hos Emil utan fann så småningom tillit till sin husse. Något som han hade förlorat till människan innan de två möttes.

Medan Emil fortfarande bodde hemma, efter de båda tidigare husdjurens tid, kom en kompis med en mycket liten vitaktig hermelinkanin unge och frågade om han ville ha den. Vem kan säga nej då? Arvo döptes kaninungen till, som visade sig vara en hane.