25 Mars

Drömde i natt att Camomill fick kaninungar men tänkte att man får ha tålamod ett tag till. Hon började visa tecken i tisdags men mycket riktigt: Idag när jag steg upp var allt precis som vanligt. När sambon ringde vid 15-tiden frågade han om hon fått några ungar ännu. Nej, sa jag. Efter samtalet tittade jag till kaninerna och möttes av ett inferno av päls! Kollade runt för att se så hon inte fött några ungar utanför bolådan innan jag kikade ner i bolådan. Såg hur det rörde sig i bolådan och lyfte lite på pälsen som låg över. Något mörkt var det minsann! Jag blev så glad och lättad!

Nu i kväll har jag kollat lite närmre. Ville inte störa henne när hon var lite rädd om boet. Två fina, stora och pigga kaninungar ligger under alla päls. En ser ut att vara manteltecknad den andra mer enfärgad. En lagom kull och en fin start på min uppfödning. Jag är mycket glad och mycket stolt! Mamma Camomill är sitt vanliga, icke slöa jag. Hon ser ut att må prima och det är huvudsaken!

26 Mars

Allra första bilderna på kaninungarna. Petade försiktigt undan kaninpälsen och fotade...

28 Mars

Idag tog jag upp kaninungarna och sambon fotade dem med sin mobilkamera. Så söta med sina pyttesmå tänder och klor. Vad gör det då att de kissar i händerna!? Mycket mjukare än vad jag föreställt mig! Har faktiskt aldrig hållit i så små ungar tidigare...

Mina tidigare gissningar när det gäller deras färger är helt fel! Ja, eller om jag ser till det jag skrev den 25:e så är det korrekt (fast tvärtom) men jag hann ändra mig flera gånger dagarna emellan. Jag trodde att den ljusare var mer enfärgad och den mörkare manteltecknad. Tänkte sedan att den mörkare hade för lite vitt men ser ju nu att den måste vara enfärgad madagaskar! Vad kul för det trodde jag inte! Den andra, som är något mindre, verkar vara manteltecknad madagaskar... Kan man ha så tur att man eventuellt får två godkänt tecknade och färgade ungar? Nu är man nyfiken vad de är för kön också...

Med tanke på att de föddes två dagar innan Veteranskotertävlingen, som jag designade poster och program till och sambon var funktionär, så kanske man måste döpa dem efter skotrar..?

1 April

Nu har kaninungarna hunnit bli en vecka gamla och då är det dags för fotografering. Den här gången lade jag dem på en handduk på byrån för jag tyckte det kändes bättre än att hålla i båda samtidigt med handflatorna öppna när de är så livliga.

5 april

Idag har båda kaninungarna öppnat ögonen. Den större av dem började få ögonspringa redan i lördags och igår hade bara den öppnat ögonen. Kaninungarna har också börjat fara omkring och undersöka bolådan. De skuttar och gräver. Hala rackare och väldigt pigga! Det ser så kul ut för de blir dubbelt så långa när de sträcker på sig. Den mindre kaninungen har växt betydligt så skillnaden är inte så stor längre...

7 april

Idag var kaninungarna borta när jag kikade in i kaninrummet på morgonen! Jag som skulle till doktorn. Det visade sig att nu har kaninungarna lärt sig hur man tar sig ut ur bolådan! Inget stoppar visst dessa två äventyrare trots att de bara är 13 dagar gamla! Av slutledningsförmåga (kaniner gillar ju trånga, hål liknande utrymmen) fann jag dem slutligen bakom Stampes bur. Eftersom jag har satt hans foderhäck bakom buren mot väggen (Camomill snor gärna av Stampes hö) så blir det ett utrymme lagomt stort för kaniner och speciellt små kaninungar! Stoppade in dem i bolådan igen men på kvällen var det samma visa... "Envisa som synden".

Emil har filmat dem gåendes på alla fyra som små hundar. Inget skuttande här inte!

8 April

Jag är så ovan att fota med mobilkamera så allra första försöket på egen hand blev ganska så misslyckat. Fast det som sabbade mest var att jag fick för mig att ljus rakt ovanifrån inte var bra så därför blev de så mörka. Sedan sitter ju inte kaninungar stilla direkt. Heder åt alla som lyckas mycket bättre för det är definitivt inte lätt att fota kaniner!

9 april

Bestämde mig för att försöka tvätta den mindre kaninungens tassar (som blivit smutsiga efter alla äventyren) men hon såg för ynklig ut så det blev ett halvhjärtat försök. Gissa om jag blev snopen när jag kom tillbaka och såg att den enfärgade, större kaninungen hoppat ut och mumsade hö bredvid sin mamma. Tänkte först att den mindre skulle få torka mer i boet men tänkte sedan att den också skulle få chansen att smaka om den ville. Jodå! Tyvärr var mobilen upptagen så det blev varken bild eller film. Men ack så söta var den lilla kaninfamiljen för vem kan motstå kaninungars små "glädjeskutt" emellan varven!?

10 april

Nu har minstingen börjat smaka pellets! Camomill saknar sin havre men det är inte lämpligt för små kaninungar att mumsa på...

12 april

Ombytta roller! Nu är det den helfärgade som är mer livlig! Han/hon är också mer nyfiken och kan komma fram när man kommer in i rummet... Stampe var nog livligare än Camomill när de var yngre, har jag förstått efter Sarah Perfekts beskrivning av honom. Idag är det ombytta roller där Camomill är den mer livliga och Stampe den lugnare. Camomill är också mer nyfiken men å andra sidan så har ju Stampe mer livserfarenhet.

15 april

Idag var den mindre, tvåfärgade kaninungen så modig att den först skuttade efter mamma kanin ut ur kaninrummet. Tidigare har dörröppningen varit en gräns. Sedan skuttade den själv ut och undersökte vida omkring. Blev bara lite väl spännande för mig när kaninungen närmade sig trappen! Tror inte kaninungen har särskilt mycket hum om vad som kan vara farligt. Kul att se att de utvecklas så bra och fortsätter öka så bra i vikt men nästan för fort går det! Nu är de ju hela 3 veckor redan...

Innan dagen tog slut var sambon schysst och hjälpte mig fota kaninungarna. Mycket lättare när man är två och en som är van vid mobilkamera fotar!

16 april

Hur bra är inte små kaninungar på att gömma sig! Så som jag såg det så hade jag eliminerat alla sätt att ta sig bakom buren så jag hann t.o.m. tänka en sådan galen tanke som "kan mamman käka upp en kaninunge fastän den är så stor?". Man har ju läst att de kan göra det när de är nyfödda. Tillslut fann jag den manteltecknade kaninungen bakom Stampes bur. Hur den fått sig förbi träpellets säcken är för mig ett mysterium! Trodde inte att de var så skickliga på att göra sig smala! Lättad efter smått panik kunde dagen börja...


Frågade på kaninforumet ifall de trodde att de var godkända i färg och teckning. Omdömena är positiva och det verkar som båda är utställningsbara - det hade jag inte vågat hoppats på. Vad kul! Självklart är det allra viktigast att de utvecklas som de ska och mår bra!

19 april

Idag ser man stor skillnad hos kaninungarna efter att igår bara hunnit kika in som snabbast eftersom jag var borta mest hela dagen! Kaninungarna tvekade inte att undersöka minst hela hallen. Min hund Eamonn var kaninungevakt och tyckte det var så spännande! Kaninungarna käkar hö och pellets med aptit fastän de fortfarande diar såklart. Det som förvånade mig mest idag var att den enfärgade ställde sig på bakbenen och drack vatten ur Camomills flaska! De utvecklas fort - nästan för fort! På torsdag har halva tiden gått...

22 april

Nu börjar det bli fart på kaninungarna! De älskar att racea i hallen. Passande att döpa dem till Rajd och Snotric efter veteranskotrar som är vanliga i dragracing sammanhang. Rajd är den enfärgade.

Jag har för länge sedan gett upp tanken på att lyckas hålla dem från att springa bakom Stampes bur eftersom de t.o.m. kommer sig upp på påsen med träpellets.

Möttes av en kul syn på kvällen när jag kom in i kaninrummet. Hade glömt skålen de brukar väga sig i på byrån och sen hade den hade hamnat på golvet och i den satt två väldigt söta syskon! Var bara tvungen att fota...

Kaninungar i den här åldern är visst väldigt nyfikna och kvicka. Rajd var lite väl nyfiken när jag skulle städa idag! Helt plötsligt hade den trampat i lite skurmedel, vilket Rajd tyckte det kändes lagom kul så kaninungen började putsa tassarna. Insåg snabbt att det inte var så bra så det blev till att bada kaninungen. Något som inte uppskattades av denna mindre lugna kaninunge. Ringde för säkerhets skull till Giftinformationen men de sa att det inte var någon fara så länge den drack som den skulle. Att föda upp kaninungar inomhus är en ny erfarenhet, och det var så länge sedan familjen födde upp kaninungar, så vissa saker lär man sig på nytt och ibland genom mindre bra upplevelser. Huvudsaken att Rajd är OK.

24 april

Idag har kaninungarna fått träffa barn igen. Sist var de så små så då handlade det bara om att bli klappad lite i kaninrummet. I början var de lite blyga eftersom de märkte att det var okänt folk men sen tog nyfikenheten över. Syskonbarnen ville se på dem hur länge som helst men även små kaninungar behöver paus ibland. Då fick pappa Stampe komma ut. Han är helt obrydd, t.o.m. när 3-åringen kramar honom där han sitter på golvet. Lugnare kanin finns inte! Camomill ville också bli ompysslad, kliad och klappad på huvudet. Hon har blivit ännu mer social efter hon fick ungar.

26 april

Idag gjorde Therese Lundgren (Ytterstforsens Kaningård) en preliminär könsbestämning av kaninungarna. Båda ser ut att vara honor och det passar utmärkt eftersom jag har en kölista när det gäller intresserade av honor. Nu har jag också lärt mig hur man ser skillnad på könen. Toppen!

28 april

Idag har kaninungarna träffat pappa Stampe när mamma kanin inte var på plats i kaninrummet. Han har fått lukta på dem tidigare. Stampe var så snäll så men det märktes att han funderade om de var honor som han skulle para.

På kvällen fick kaninungarna komma till oss i soffan och mysa lite. Det märks att de är vana att bli ihållna varje dag för de är så lugna och lätta att hålla i.

1 maj

Idag har Snotric fällt ena örat, något som Emil fotade. Hon är hur söt som helst! Fastän hon är minstingen så har inte Rajd varit före i utvecklingen på alla områden.

Döm av min förvåning när jag gick in i kaninrummet på kvällen och såg att Rajd lyckats hoppa upp på pappa Stampes bur! Kanske brås på sin mamma?

3 maj

Idag fick kaninungarna besök igen av ett barn. Viktigt med socialträning av denna typ när vi inte har barn själva. Den här gången var det en 6-åring som följde med sin mormor (vän till oss). Eftersom han är så pass gammal så fick han hålla i dem men kaninungarna hade stundvis inte tid att sitta stilla utan ville springa av sig. Pojken hade också väldigt svårt att slita sig ifrån dem, precis som syskonbarnen. Det syns att kaninungarna tycker att det är både kul och spännande att få besök.

6 maj

Idag tackade vi ja till ett besök trots att jag är så förkyld. Det var en pappa med två barn, som bor här i byn och som vi är bekanta med, som ville mysa lite med kaninungarna. De fick även träffa Camomill och Stampe. De tyckte att kaninungarna var väldigt sociala. Rajd hade inte riktigt tid att sitta i knäet men däremot Snotric. När pappa kanin visades upp trodde Snotric att han var en mamma och började leta efter spenar men å andra sidan trodde ju Stampe att hon var en kaninhona att ha kul med också. Båda något som vi satte stopp för!

9 maj

Fann Snotric för någon dag sedan sittandes på den lilla kattoan för att sedan göra ett långt jättehopp. Tänkte att hon kanske bara undersökte den men idag såg jag faktiskt att hon använde toan. Har ju sett pyttesmå kaninpluttar i lådan sedan jag började ställa dit den men trodde det var mer en slump. Inte illa för en 6 veckors kaninunge! Det hade jag inte trott, men å andra sidan så kanske hon har lärt sig av att se hur mamma Camomill gör.

Något som också är kul är att se att numera så är det inte bara kaninungarna som är nyfikna på Myran, Emils hund, och då speciellt hennes svans (något som vi fångat på film). En dag upptäckte Myran helt plötsligt att de var fler (Eamonn, min hund, märkte direkt att något hänt från den dag de föddes) och nu vill hon busa med dem.

11 maj

Tyckte det lät lite konstigt från kaninrummet så jag kikade in och fann Rajd på byrån! Den är inte lite hög! Hon är ju bara 6 och en halv vecka gammal! Tur i alla fall att hon är försiktig av sig och väntar till jag kommer och räddar henne (lyfter ner henne).

Fann Rajd på pappans bur ikväll - igen! Busfrö och en riktig hoppetossa! Man hoppas nästan att hon kommer till en som vill träna kaninhoppning med henne för har inte hon talang - ja då vet jag inte!

12 maj

Rajd har blivit en riktig pussgurka. Hon slickar en på fingrarna när man håller i henne... Snotric var nog den som först använde tungan, för länge sedan, så hon kan också.

Sent igår kväll släppte jag ut Stampe i kaninrummet så hela familjen var samlad. Inga problem alls! Camomill visade ingen aggressivitet men hon visade däremot att hon inte ville para sig med honom, emot hans vilja. Snotric tror fortfarande att Stampe är en surrogatmamma och då lägger han sig ner i förtvivlan för det han har under magen är ju något helt annat! Kaninungarna passade på att undersöka Stampes bur när han var ute och skuttade. Det såg ut som att kaninungarna kände sig trygga med honom och tyckte det var kul att undersöka honom mer.

13 maj

Det blir svårare och svårare att få vara ifred och städa kaninrummet med två mycket nyfikna kaninungar som ska undersöka precis allt. Och ordet bråttom förstår de absolut inte! Sedan undrar jag om de spär på mammans nyfikenhet också? Jag kan förstå att kaninungarna tycker det är intressant att undersöka påsen som man öst bottenmaterial och kaninlortar i, men mamma kanin borde veta bättre! Det slutade med att hon (och ungarna) försökte sitta i påsen och tillslut välte den. Jippi! Ibland prövas tålamodet men det är kul och bra att de är så nyfikna. Nyfikenhet brukar underlätta när det gäller miljö- och socialträning. Är man litegrann rädd så tar nyfikenheten över.

Blev inte så många bilder idag för mobilkamerans minne blev fullt...

14 maj

Idag har Rajd fällt sitt ena öra för gott. Tidigare har hon haft de nere när hon behagat eller rättare sagt när hon varit 100% avslappnad. När nyfikenheten och buset i kroppen tog över så höll hon båda öronen uppe. Nu kan hon alltså inte lyfta örat längre. Det lustiga är att det är precis samma öra som det Snotric fällt, dvs kaninungarnas vänstra öra.

19 maj

Fann pyttesmå kaninlortar på byrån men ingen lite kaninunge satt kvar där och väntade. Troligtvis är det från Rajd. Tydligen så är det som de säger, att kaninungar är tåligare än vad man tror. För inte visar någon av dem något tecken på att ha skadat sig fast det är så långt ner. Modigare har de definitivt blivit, eller ska man kalla det mer vårdslösa?

20 maj

Idag, på sin 8 veckors dag, har båda kaninungarna fällt sina öron. Detta hade jag inte förväntat mig eftersom Rajd fällde sitt första öra så sent som i förra veckan. De är helt bedårande söta, ska ni veta!

På kvällen fick de komma ner i köket medan Emil lagade mat och jag fotade dem. Vi fotar dem varje vecka. Rajd passade på att bita lös träflisor från listerna. Nåja, har ändå aldrig gillat dem i alla fall!

21 maj

Tror inte kaninungarna varit så villiga att följa med om de vetat vad som väntade dem. De såg så glada ut att komma tillbaka till kaninrummet när vi kom hem igen. De som annars tar varje tillfälle i akt att få springa fritt som de behagar. Snotric satt förresten på pappas bur i morse. Hon visar att hon kan minsann också!

Idag har de alltså åkt bil för första gången. De fick åka i Eamonns stora hundbur, som jag täckte över med ett lakan, tillsammans med mamma Camomill. Stampe lånade återigen Myrans. Hos veterinären blev hela familjen vaccinerad och mamma kanin samt ungarna blev öronmärkta. Kaninungarna könsbestämdes också och de var båda honor. Känns bra att veta säkert. Nu tar de igen sig efter dagens äventyr och de ser ut att må bra!

23 maj

Kaninungarnas första möte med sommaren och utemiljön ägde rum idag. Först fick pappa och sedan mamma kanin komma ut. Sedan tog jag in Stampe igen för han har visat för mycket intresse för döttrarna senaste tiden. Camomill hade sele på sig och då far hon ingenstans. Tänkte det var lättare att hålla ungarna på samma plats.

Kaninungarna, speciellt Rajd, tyckte att det var så spännande så det var inte nödvändigt att röra mycket på sig. Självklart skulle man smaka på det ena och det andra. Gräs och maskrosblad åt de som om de inte gjort annat. Snotric däremot visade slutligen samma nyfikenhet som när hon var yngre. Som tur är så är de inte svårfångade och med Emils hjälp kunde jag föreviga denna fina stund, efter Myran förstått att det inte var lekdags. Var bara omöjligt att se på mobilkamerans skärm hur bilderna blev så jag är glatt överraskad över resultatet.

25 maj

Idag har vi gjort ett försök att dela på kaninungarna och mamma Camomill, ifall hon ska få en ny kull med ungar. Emil trodde att kompostgaller skulle räcka så han fick göra ett försök. Kaninungarna tyckte det var väldigt konstigt att inte kunna gå till Camomill. Innan läggdags kunde man konstatera att kaninungarna inte befann sig på rätt sida av gallret. Frågan är om de krupit igenom, som jag tror, eller om de hoppat över via byrån?

27 maj

Nu är det verkligen inte lätt att försöka väga kaninungarna! Rajd hade absolut inte tid, tyckte hon. Hennes favoritsysselsättning är att sladda i hallen på väg till kaninrummet. Hon hinner med en riktig bredsida innan hon bromsar in just innan dörren. Hon passar att heta Rajd med andra ord. Snotric är oftast lite stillsammare. Hon fick lite ensam tid med Emil medan han förevigade det med mobilkameran.

Gör ett nytt försök att dela med kompostgaller. Tog bort det igår men det känns som ett nytt försök är ett måste när man upplever att Camomill visar tecken på att vara dräktig. Ställer byrån på Camomills sida så att man kan utesluta tanken på att de tar sig över via den. Tvillingarna är så söta tillsammans, ser ut som de försöker trösta varandra i avsaknad av mamma kanin. Har upptäckt att de gillar isbergssallad, morot är de fortfarande lite tveksamma inför.

30 maj

Rajd smet ut i hallen där pappa Stampe var. Nu känner han faktiskt skillnad på Camomill och kaninungarna genom att lukta på dem. Kanske beror det på att ungarna och mamman inte umgås lika mycket och då inte luktar som henne? I alla fall så skötte han sig bra och fick umgås med dem medan jag gjorde i ordning mat och vatten.

Att skilja på mamma och kaninungar med enbart kompostgaller är omöjligt! De måste kunna krypa igenom fastän jag inte sett det med egna ögon. Fast det gör inget. Jag är ytterst tveksam ifall de ska bli storasystrar fastän Camomill visade tydligt att hon inte ville para sig när Stampe fick hälsa på henne. Hon hoppade upp på hans bur där jag ställt maten och mumsade vidare...

2 juni

Kaninungarna är bokade av en familj i Piteå och de kommer att flytta till helgen. Att de kommer att få bo tillsammans känns extra kul eftersom de står varandra så nära när de "bara" varit två.

Kikade in i kaninrummet på kvällen och då satt Camomill på toaletten på Stampes bur och tvillingarna satt bredvid. Familjebesök på toan? De var så söta. Man borde egentligen alltid ha med sig mobilen (som jag fotar med) men vissa minnen får man nu helt enkelt memorera. Ja, som ni märker så är kompostgallret fortfarande mer av en prydnad, fast tvillingarna är mer och mer på rätt sida av stängslet. Kanske de blivit mer självständiga eller så vet de att mer mat finns på den sidan?

Tvillingarnas klor blev klippta för första gången av Emil som är extra van vid att klippa kaniners klor. Passade bra att göra det sent på kvällen för då är de lite tröttare. De var nästan lika lugna som föräldrarna och jag är imponerad! Nu fanns det ju inte så mycket att klippa men det är träningen som räknas. Båda ser ut att ha rätt färg på alla klor. Kul!

3 juni

Tänkte kombinera första gången de hade sele på sig med fotografering. Hade fått för mig att selen skulle vara stor som ett hus, men det var inte så farligt. Det var inte alls enkelt att fota fastän man tog en i taget. Den lätta biten var att ta på dem sele för de är så vana att sitta i knä. När jag släppte ner Rajd blev jag förvånad. Hon såg ut som om hon inte haft något annat än sele i sitt liv. Jag säger ju att hon passar som hoppkanin! Fast att vara stilla när man är i ett nytt rum är bara att glömma. Var tvungen att använda extrahandtaget (selen) för att bromsa. Snotric gillade inte det utan började bita på sladden som fått fungera som tillfälligt långkoppel. Hon är ännu mer för att undersöka nya platser och då vill man inte sitta stilla för att någon fått för sig att man ska fotas - igen!

De har nu fått smaka lite havre, utan att jag hindrat dem, vilket de tycker är mumsigt. De gånger de lyckats roffa åt sig av Camomills mat räknas inte. Kaninungar är bra på att lyckas göra sig så smala som möjligt så att de kan slinka igenom dörrspringor...

Idag har jag vägt dem för sista gången. Rajd har ju inte varit så förtjust i att sitta direkt på vågen (har inte tid) men då jag satte henne i en bakform som gav större yta fungerade det och jag fick, vad det känns som, en rättvisande bild av bådas vikt.

4 juni

Fotat familjen för sista gången inför kaninungarnas leverans på söndag. Försöker njuta så mycket som möjligt medan kaninungarna fortfarande är kvar genom att umgås med dem och hålla i dem extra mycket. Nej, man blir inte mindre frestad att behålla dem men samtidigt känns det helt rätt att sälja dem till just denna familj.

6 juni

Sista dagen med kaninungarna. Jag och Emil tog en riktig mysstund med Rajd och Snotric på eftermiddagen. Höll i dem jättelänge och klappade dem. Bäst passa på när bara några få timmar återstår innan nya familjen kommer. De är så lugna av sig så de hade inget emot att sitta kvar i knäna när vi senare tittade på hemmabion. Jag är så nöjd och glad över hur fint de utvecklats! De har fortfarande kvar bulan efter vaccinationen men den verkar bli mindre och mindre. Alla fyra, dvs föräldrarna också, fick dessa "spår".

På kvällen kom Maude och lillmattarna Matilda och Rebecka och hämtade dem. Jag fick snabbt hälsa på nya husse också som höll lille sonen sällskap medan han sov i bilen. Det känns lite sorgligt när man haft dem och pysslat om dem så länge men jag är övertygad om att de kommer att få det bra och bli lika älskade som här. Lycka till Rajd och Snotric (som ser ut att få behålla sina namn)! Jag hoppas att ni bjuder på lika många skratt som ni gett mig och att ni inte är alltför busiga. Ser fram emot att hälsa på er och chockas över hur stora ni blivit!